Förbjud kärnvapen!

(English)      Bakgrund till uppropet

Signera uppropet här

Kärnvapenkrig är ett existentiellt hot som är helt under vår kontroll att förhindra. Dess förebyggande skulle inte orsaka någon börda för samhället, tvärtom skulle det frigöra resurser som kan utnyttjas bättre.

Kärnvapen har också fått en märklig och speciell status, eftersom de länge utgjort de enda massförstörelsevapen som inte uttryckligen är förbjudna i internationella avtal.

Det historiska ursprunget för denna skarpa asymmetri är välkänd och har sina rötter i den svaga maktbalans som rådde mellan världens ledande krafter under kalla kriget.

Under tiden mildrades riskerna kring kärnvapen genom bilaterala avtal mellan USA och dåvarande Sovjetunionen, och spridningen av kärnvapen motverkades genom införandet av icke-spridningsavtalet (Treaty on the non-proliferation of Nuclear Weapons, NPT) som syftade till att förhindra att fler länder utvecklar kärnvapen samt ålägger USA, Ryssland, Kina, Storbritannien och Frankrike att helt rusta ned sina kärnvapen. En asymmetrisk situation har därefter utvecklats genom att majoriteten av icke-nukleära stater efterlevt löftet att inte utveckla kärnvapen, medan kärnvapenstaterna i NPT inte har avväpnat.

NPT samt bilaterala avtal om rustningskontroll och nedrustning var viktiga element för de betydande minskningarna i kärnvapenarsenalerna som följde slutet av kalla kriget på 90-talet. Efter den initiala perioden har dock den geopolitiska situationen hårdnat igen, nedrustningen har avstannat, och vi ser idag en upprustning som pågår bland alla kärnvapenstater – även bland de som står utanför NPT (Indien, Pakistan, Israel och Nordkorea).

Vi anser att det är en mycket farlig attityd att vara tillmötesgående av detta hot.

Den internationella kampanjen för att avskaffa kärnvapen (ICAN) har uppmanat världens länder att förbjuda alla kärnvapen genom att underteckna och därefter ratificera FN:s konvention om förbud mot kärnvapen (Treaty on the Prohibition of Nuclear Weapons, TPNW) som antogs i generalförsamlingen den 7:e juli 2017. ICAN tilldelades Nobels fredspris för sitt arbete samma år.

Sverige deltog i förhandlingarna och röstade för antagandet av TPNW i FN, men har ännu inte undertecknat avtalet. Det är nu dags för Sverige att visa sitt engagemang för fred och sitt fulla avståndstagande mot massförstörelsevapen genom att ansluta sig till de 81 stater som hittills har undertecknat, och de 35 stater som hittills har ratificerat. (Siffrorna är från 2020-02-28 och ökar.)

Först efter ratificeringen av 50 stater kommer TPNW att träda i kraft. Då tillåts det internationella samfundet sätta press på kärnvapenstaterna att förhandla nedrustning, samt öka trycket på finansiella aktörer och industrier att avveckla verksamheter som bidrar till att bygga kärnvapenarsenaler.

Alla kärnvapenstaterna har gjort det tydligt att de inte avser att underteckna fördraget, men detta är inte avgörande. Fördraget skulle ändå ge icke-nukleära stater mer förhandlingskraft och moralisk makt. Det slutliga målet är att det internationella samfundet går i riktning mot ett fullständigt förbud, som tidigare skett med personminor, kemiska vapen och klustervapen.

Att använda argumentet att mäktiga länder är emot fördraget som en anledning att inte underteckna avtalet är helt ologiskt. Tänk på hur samma argument skulle låta om man ersatte ”förbud mot kärnvapen” med t.ex. ”reglering av CO2 utsläpp”.

Under oktober 2017 beställde Sverige en rapport från tidigare statsdiplomat Lars-Erik Lundin. Rapporten som släpptes i januari 2019 föreslog att Sverige inte borde underteckna fördraget i dess nuvarande form. Rapporten har mött kritik av bland andra Röda Korset, ICAN, Amnesty, Läkare mot Kärnvapen, samtliga sidoförbund inom Socialdemokraterna med flera. Inom den akademiska sektorn har rapporten kritiserats av Harvard Law School, Peter Wallensten professor i freds- och konfliktkunskap, Thomas Jonter professor i internationella relationer, flera forskare vid meteorologiska institutionen vid Stockholms universitet, och Max Tegmark vid Massachusetts Institute of Technology. En rad nobelpristagare i fysik och kemi har gett sitt stöd till TPNW.

Utan att ta itu med hela rapporten vill vi bemöta oron för de negativa effekterna detta fördrag skulle kunna ha med den tidigare överenskommelsen (NPT).

I Art. 18 anges uttryckligen att genomförandet av denna konvention inte ska påverka förpliktelser som statsparterna åtagit sig avseende befintliga internationella överenskommelser.

Dessutom anger Art. 10 att när som helst efter det att detta fördrag har trätt i kraft kan varje statspart föreslå ändringar av fördraget.

Försvarsminister Peter Hultqvist fastslog i Dagens Nyheter våren 2019 att Sveriges säkerhetspolitiska samarbeten inte involverar kärnvapen. Detta innebär att Sverige kan driva säkerhetspolitiska samarbeten med andra Natostater, och samtidigt ta avstånd från kärnvapen.

Vi måste ha modet att ställa oss på den rätta sidan av kampen om mänskligheten ska kunna överleva de kommande århundradena.

Signera FN:s kärnvapenkonvention!

Signera uppropet här

Mera info:

ICAN – International campaign to abolish nuclear weapons:
https://www.icanw.org/

Lars-Erik Lundins utredning:
https://www.regeringen.se/rattsliga-dokument/departementsserien-och-promemorior/2019/01/utredning-av-konsekvenserna-av-ett-svenskt-tilltrade-till-konventionen-om-forbud-mot-karnvapen/

Remissinstansernas svar på Lars-Erik Lundins utredning:
https://www.regeringen.se/remisser/2019/02/remiss-utredning-av-konsekvenserna-av-ett-svenskt-tilltrade-till-konventionen-om-forbud-mot-karnvapen/

Artikel av försvarsminister Peter Hultqvist: https://www.dn.se/debatt/repliker/sverige-agerar-for-nedrustning-och-icke-spridning-av-karnvapen/

Artikel av nobelpristagare och Max Tegmark: https://www.dn.se/debatt/darfor-bor-sverige-saga-nej-till-karnvapen/